Mats Hedlund, regissör:

För lite drygt 49 år sen föddes jag i Gävle. Växte upp i ett hem där framförallt min mors teaterintresse så småningom förde mig in på den väg som ledde till att jag 1990 avslutade min skådespelarutbildning vid Teaterhögskolan i Stockholm.
 
Från och med gymnasiet, där jag ägnade mig åt studentspex, så började drömmen om att stå i strålkastarskenet verkligen skjuta fart. Ett år i USA där jag för första gången kom i kontakt med något som skulle kunna liknas vid ett professionellt sammanhang, förstärkte min vilja att välja skådespeleri som yrke. Under 1980-talet var jag, som relativt ung och hungrig amatör, med i ett antal uppsättningar vid ”Sommarteatern” i Södertälje. En verksamhet som nog la grunden till att det verkligen blev möjligt för mig att passera genom det nålsöga som inträdesproven till Teaterhögskolan är. 

Efter avslutad utbildning så kom jag att ägna mig åt att turnera land och
rike runt. Först vid Kronobergsteatern i 1 ½ år och så småningom 3 år vid Riksteatern. Outsägligt trött på turnélivet så hade jag förmånen att börja arbeta vid Stockholms Stadsteater, där jag var i 10 år. Nu senast har jag arbetat vid Gävle Folkteater. Jag tillhör den majoritet av oss skådespelare som sällan syns på kvällstidningarnas löpsedlar eller figurerar i skvallerpressen men som, några gånger om året, trots detta ändå skymtar förbi i nån mindre roll i olika film- och TV-sammanhang. Under året som gått har man kunnat se mig i ”Kronprinsessan” och ”Brevbärarens hemlighet” båda sända av SVT. 

I Sörmland och Gnesta hamnade jag och min fru för lite drygt 2 år sedan för att vi började känna en längtan bort från storstan och vad kan då vara bättre än att hamna mitt ute på landet i det underbart vackra sörmländska landskapet några kilometer utanför själva centralorten. När så Bengt Landin på omvägar fick korn på att jag bosatt mig här och kontaktade mig för att fråga om jag möjligtvis var intresserad av att regissera ett antal glada, ambitiösa och erfarna amatörer - kanske mycket med tanke på min egen bakgrund som amatörskådespelare i kombination med att jag såg det som ett utmärkt tillfälle att lära känna mina nya hemtrakter ännu bättre - så tvekade jag inte en sekund innan jag tackade ja. Ett beslut som jag definitivt aldrig har ångrat. 

Att som professionell skådespelare
återigen få komma i kontakt med anledningen till att jag själv började, nämligen en omåttlig lust att få stå på scen och på olika sätt underhålla andra, är nåt jag verkligen fått i rejäla doser av den fantastiska grupp av amatörskådespelare som jag nu haft förmånen och glädjen att få lära känna och arbeta med för andra året i rad. Min förhoppning är väl att dom ska lyckas skänka er en hel del glädje och värme i årets upplaga av Gnestarevyn. Och jag tror att om ni som kommer bara får ut en bråkdel av vad jag fått så är det ändå fullt tillräckligt.

Mycket nöje!

Bibbi och Erik beundrar vyn över Frösjön (2006)