Halltjall och trängselsport
Texter: Mats Hammarlöf, Bengt Landin, Sture Nilsson, Eva Lysell m.fl. Regi: Magnus Reinfeldt Kapellmästare: Anders Wolf Scenbild: Bruno Olsson Aktörer: Bibbi Wallentin, Erik Landin, Kjell Brolin, Fredrik Gustavsson, Bengt Landin, Benita Ekberg, Henning Landin, Eva Lysell, Sture Nilsson, Dansare: Norea Thomas, Angelica Hermansson, Kamelia Larroum, Cecilia Andersson
Gnestarevyn 2008 på Elektron
måndag 7 januari 2008, kl 05.00
Roligast i andra akten
KULTUR&NÖJE
Nu är det dags igen för nyårsrevy för artonde gången. Gnesta Revysällskap tänker roa sin publik varje veckoslut resten av januari månad.
Foto: Pär Olsson
Gnesta Revysällskap hade i lördags premiär på sin nya revy. Och som väntat var pendeltågen ett elände även denna gång, här som snyggt inledningsnummer till andra akten.
Jag utgår från att det blir någon form av medalj från kommunen till 20-årsjubileet. För ett revygäng är en ovärderlig tillgång i ett samhälle.
Lite extra glitter och bubbel var det som vanligt över premiären i lördags men inte helt fullsatt av någon anledning.
Lite illavarslande kanske? Eller en tillfällighet?
Hur som helst är revygängets rutin enorm vid det här laget, så alla som tar sig till Elektron kan även i år få sig en riktigt glad kväll.
Premiären gick utan miss­öden med bra fart på sång, musik, dans och agerande, snygga kläder av Kerstin Nordefors och med uppenbara spår av regissören Magnus Reinfeldts vakande ögon och öron så att allt ska fungera och inget falla igenom.
Några nummer kändes ändå aningen för långa men aldrig så det blev tråkigt.
Det allra roligaste kom i andra akten, men det fanns några toppar även före paus.
Det lokala materialet av revyns egna författare var ganska snällt denna gång. Kanske har det inte hänt så mycket att vara elak mot? Eller är det Gnestas 15-årsjubileum som egen kommun som bidragit? Eller?
Men nog var det originellt att låta trängseln om träningstider bli revyns genomgående tema. Och fyra karlar på stora studsbollar drog ner skrattsalvor liksom hemvärnstruppen på manöver mot Vårdinge.
Vad var det annars som förgyllde kvällen?
Jo, genomgående de tre damernas många insatser och främst Bibbi Wallentin, som i två solonummer roade stort med sin komiska talang som lättlurad bilförare och sedan som tekniskt korkad framför den krånglande dumburken.
Benita Ekberg strålade av hurtighet som hälsohusägare med spinning som specialitet och bollar bara i nödfall. Fint här också hur orkestern såg till att inte överrösta.
Och får man tro Eva Lysell är lokalreportern i Gnesta lika lättlurad som den nystartade frissan är stendum.
Herrarna var dubbelt fler och mer specialiserade.
Henning Landin fixade lätt att vara nitiskt gråbrun kommuntjänsteman men också en sjungande estradör i vit kavaj och hög hatt. Roligast var han dock utan tvekan som velourmysig terapeut för vilsekomna skolledare på lär känna dig själv-kurs, ett verkligt virtuost tajmat nummer för ensemblen.
Fredrik Gustavsson var tillbaka på scenen i år och behövdes som lättrörlig frågesportledare och som gubbig medlem
i surpuppeföreningen men gjorde också sången om gubbdagis till ett pangnummer.
Riktigt skruvat roligt blev det med Kjell Brolin på ett kvartssamtal som inte liknade något annat och med tätt samspel ihop med Fredrik Gustavsson.
Revypappan Bengt Landin fanns förstås med lite överallt, mest på hugget som ilsken jubilar på sushi-restaurang och som olämpligt uppdykande svärmor.
Nyttig lite överallt var också Erik Landin, ofta som lite bondkomiskt storögt lättlurad eller med ett skratt precis på gång.
En högröstad kapten av gamla stammen passade Sture Nilsson fint, men han gjorde faktiskt också den tokroliga spökrösten. Och bortsett från en del missar var sången om Göran Persson fyndig med sin introduktion och elak i sin text (”Jag är min hela värld.”)
Fride Jansson